I en tankeväckande ledare av Maria Ludvigsson i SvD den 1 juli 2011 kunde man  avseende tillväxt läsa att:

Sedan 50-talet har inte ett enda nytt jobb netto skapats i privat sektor i Sverige. Inte ett enda. Än mindre har vi sett nya varianter av Ikea, Ericsson, Tetra Pak, AGA eller andra innovativa företag som vuxit och gett jobb till tusentals människor och välstånd för ännu fler. Och ja, detta vet alla. Men nej, mycket lite görs för att de facto ändra den politik som sätter gränserna för växande företag och entreprenörers ambitioner att ’’göra det stort’’. 

Såväl forskare som allehanda or­ganisationer sysslar på heltid med att kartlägga entreprenör­skap för att utröna den magiska formeln för dessa hett efterfråga­de företag. Det mesta finansieras av staten. Tillväxtverket, entre­prenörskapsakademier, entre­prenörskap i skolan, bidrag till kvinnliga entreprenörer, Inlandsinnovation, Tillväxtanalys med flera. Frågan som infinner sig är om vi har fler experter på entreprenörskap än vi har entre­prenörer. 

Fenomenet påminner om den evige bantarens imponerande kunskap om allehanda dieter och parallella oförmåga att gå ner i vikt. Man vet precis vad som krävs, men klarar inte att göra det.

I går presenterade Entrepre­nörskapsforum den internatio­nella studien Global Entrepre­neurship Monitor (GEM). Av den lär vi att drygt 60 procent av svenskarna upplever att det finns goda möjligheter att starta före­tag. Drygt 40 procent tror sig dessutom ha goda förutsättning­ar att lyckas och över 70 procent menar att framgångsrikt entre­prenörskap ger hög status. Själv­förtroendet hos de presumtiva företagarna liksom attityderna till desamma verkar alltså goda. Ändå är det bara ungefär två pro­cent som just nu är i färd med att starta företag. 

GEM mäter och jämför också fak­tisk entreprenöriell aktivitet i 59 länder. Sverige ligger på plats 47. Trots att vi i Sverige, enligt sam­ma undersökning, i hög utsträck­ning gillar tanken på att starta företag händer det inte.

Kvarstår således politiska för­slag för att frigöra såväl de goda intentionerna hos makten som de goda ambitionerna hos tänk­bara företagsledare. Uppenbarligen har de attitydförändrande insatserna gjort sitt och nu åter­står att förverkliga det som före­slagits i ett otal råd och utred­ningar. Det handlar om sänkta företagsskatter, som kapitalskatt och egenavgifter, om regelminsk­ning och om laglig rätt att gå med vinst. 

Dagens bebatt är till mycket stor del inriktad mot att skapa tillväxt och ökad sysselsättning genom nyföretagnade med innovationer som plattform. Det är både rätt och bra men jag tycker att man inte får glömma möjligheten till fler jobb genom tillväxt också i den befintliga intustrin. Tillväxten i indutrin har skett genom produkivitetsökning och out-soucring vilket lett till att ökning av jobben uteblivit. Det är därför viktigt att titta närmare på hur fler jobb kan skapas även i den befintliga industrin och vad och var är hindren och problemen.

Intressanta länkar:  http://www.ekonomifakta.se/sv/Artiklar/2010/Maj/Ingen-tillvaxt-av-privata-jobb-sedan-1950/

och

http://ekonomistas.se/2010/05/25/skapas-nya-jobb-i-sverige-2/

Kommentera

I DI Dimension den 15 dec 2011 säger Jacob Wallenberg Investor i en intressant artikel med rubriken Dags för chefen att släppa kontrollen att:

Det är tveklöst så att den värld vi lever i måste en vd i dag ha förmågan att kommunicera.

I samma artikel framhåller Johan Molin koncernchef för Assa Abloy:

Vi människor vill känna oss delaktiga. De flesta vill veta hur de bidrar till helheten. Folk vill vara stolta över sitt företag. Det gäller att komma på hur du kan få människor att använda sin kreativitet på jobbet och inte bara på fritiden. Om du inte känner delaktighet skruvar du ned din hjärnaktivitet. Då blir arbetet en transportsträck tills du kan gå hem igen.

På samma tema kan man i artikeln Rustar för kris i DI Dimension den 13 oktober 2011 läsa att på frågan om vi har blivit för fega svarar Marcus Wallenberg SEB:

Ibland kan man faktiskt fråga sig det. Vi har blivit för fega för att tänka nytt i Sverige.

Jag tror att vi med citaten ovan berör en av de viktigaste orsakerna till problematiken med arbetstillfällen och tillväxten i Sverige. I ledaren i SvD den 1 juli 2011 hävdas det att:

Sedan 50-talet har inte ett enda nytt jobb netto skapats i den privata sektorn i Sverige. Inte ett enda.

Industrins tillväxt har skett utomlands och den ökade sysselsättningen har skett i den offentliga sektorn. En utveckling som vi alla inser inte kan fortgå. För att få igång innovationer och nytänkande måste vi kunna skapa organisationer/kulturer där medarbetarnas kreativitet kan komma till sin rätt. Därför måste man släppa på hämmande kontroll. Eller egentligen våga släppa på kreativitetshindrande kontroll.

Det gäller således att våga och för att våga måste det finnas ömsesidigt förtroende mellan chef och medarbetare. Och det är chefens uppgift att förtroende uppstår. Då pratar vi inte längre om chefskap där de senaste ledarmodellerna praktiseras utan om ledarskap, mänskligt ledarskap. Och vad jag har sett och upplevt utövas det av en ledare som förstår sitt uppdrag har ett genuint prestigelöst självförtroende och känner sig trygg i sin ledarroll.

Länk till boken Det du vill men inte vågar.

Kommentera

Att skapa tillväxt via innovationer är ett aktuellt ämne. Så gott som dagligen kommer det artiklar, utredningar och analyser vad måste göras för att innovationer skall skapas och som leder till företag och tillväxt. Men alltför lite uppmärksamhet ägnas åt de själva skapandet och utvecklandet av innovationer d.v.s. de kulturella och humana förutsättningar för innovationer och kreativa organisationer. Prof Charler Ehin har på ett intressant och mycket tankeväckande sätt beskrivit förutsättningarna för hur kreativa kulturer skapas där innovationer uppstår och utvecklas:

För att innovativitet och produktivitet skall frodas i en organisation måste det finnas en flexibel och social stödjande kultur. Medarbetare skall uppleva att de behandlas lika (ej att förväxlas med jämlikhet) och känna att man är en del i en välbalanserad social struktur där kulturen stödjer deras personliga och humana utveckling. Då vi utvecklar effektiva organisationer skall vi därför vara försiktigare med att tillämpa strukturer som bygger på traditionell stelbent direkt orsak och verkan tänkande och vara öppna för mer organiska och dynamiska principer som resulterar i självorganisation

Länk till artikeln.

Kommentera

Beslutsfattandet i svenska börsföretag är på tok för långsam och skadar tillväxten. Det säger nio av tio försäljningschefer i en undersökning som rådgivningsföretaget PMP Marknadskonsult gjort och som redovisas i Dagens Industri 2011-11-10.

Hela 88% av de tillfrågade ansåg att svenska börsbolag har en alldeles för trög organisation. Det har blivit en farfarsprincip. Det räcker inte att gå till pappa, utan man måste gå hela vägen till pappas pappa för att få ett beslut. Toppchefen får för mycket att göra, och asiatiska konkurrenter agerar snabbare. Fler än hälften av deltagarna upplevde att de fått mindre att säga till om sedan finanskrisen 2008. Följden blir enligt PMP svagare konkurrenskraft.

Återigen en undersökning som bekräftar trögheten i företags beslutsförmåga och dess konsekvenser. Man kan naturligtvis fråga sig varför man gör sådana undersökning och hur tillförlitliga de är. Oberoende av vilket svar man kommer till på frågorna tycker jag att man inte helt kan bortse från dem. De kan liknas vid stormvarningar i väderrapporter. Även om vindstyrkan bara nådde upp till styv kuling var varningen berättigad. Jag tycker därför att budskapet i undersökningen är tillräckligt allvarligt för att man inte kan nonchalera det.

De tillfrågade försäljnings- och marknadscheferna säger att man har mindre att säga till om, dvs man har mindre befogenheter och mindre ansvar.Överordnade chefer litar inte på sin underställda chefer och medarbetare, har mist förtroendet för dem och har fått ett allt större behov att kontrollera. Tydliga tecken på rädsla och minskat självförtroendet som snart präglar hela organisationen. Följden är inte bara tapp i de direkta affärerna utan också  bristande motivation och engagemang som direkt slår på kreativitet, nytänkande och utveckling. Om högsta chefen, som ju ytterst ansvarig för hur hela organisationen fungerar, själv är osäker och rädd präglar rädslan och osäkerheten snart hela organisationen.

En chefs viktigare förmågor är som jag ser det är att i sin verksamhet kunna identifiera, kvantifiera och hantera risker. Om denna förmåga är bristfällig, blir man osäker och rädd. Man avstår från en affärs som man inte känner sig kunna hantera med följd att konkurrenten tar den.

En annan nyligen gjord undersökning, se inlägg nedan, visar att tre av fyra chefer vill byta jobb på grund av vantrivsel och missnöje med sin chef. Vad organisationen och medarbetarna presterar är inte svårt att inse om deras chef är missnöjd och vantrivs. Inte blir det många knop jämfört med konkurrenterna.

Om vi inte gör något åt ovanstående blir skadeverkningarna på konkurrensförmåga och tillväxt allt större. Att tappa konkurrensförmåga och marknad går snabbt men kräver stora insatser och lång tid för att återerövra.

Något måste göras! Det vore både intressant och nyttigt med en debatt i ämnet. Du inbjuds därför att delta och bidra med synpunkter på inlägget! Vad tror du är problemet och vad tycker du man bör göra? Vad jag kan bidra med är att hänvisa till dels boken ”Det du vill man inte vågar” där jag berättar om hur jag tillsammans med mina medarbetare lyckades skapa en förtroendefull företagskultur som ledde till långsiktig uthållig lönsamhet och tillväxt, dels mina föreläsningar i ledarskap.

Välkommen!

Kommentera