I en artikel i DI 2012-05-12 skriver Katarina Butovitsch med referens till konsultföretaget Ennovas årliga undersökning att:
Fyra av tio svenska anställda tycker att chefen gör ett dåligt jobb och förstör medarbetares arbetsglädje.
Ennova konstarerar att det är anmärkningsvärt att så många som 40 procent, motsvarande cirka 1 700 000 personer, är så kritiska mot den närmaste chefen att det präglar deras vardag och viljan att stanna på företaget.
Medarbetarnas kritik riktar sig främst mot chefernas förmåga att ge beröm, att följa upp en dålig prestation samt att involvera och stötta anställda.
Ledarskapet blir dock bättre ju högre upp man kommer i organisatioen. Ändå tycker var tredje chef att den egna chefen inte har tillräckliga ledaregenskaper.
Könet inte avgörande.
Det finns inga större skillnader i kön eller ålder mellan vilka chefer som är framgångsrika, enligt undersökningen.
Det finns dock skillnader mellan branscher. En stor del av de anställda inom sektorerna handel och service samt industri tycker att det är låg kvalitet på ledarskapet.
Trots kritiken mot cheferna ligger Sverige på en åttondeplats i världen när det gäller arbetsglädje. Före ligger bland annat Danmark, Norge, Nederländerna och Finland, enligt Ennovas undersökning.
Katarina Butovitsch, katarina.butovitsch@di.se 08-573 650 63
Det skulle vara intressant att veta varför man gjort undersökningen dvs dess syfte och hur den lagts upp. Beroende på vad man vill visa kan undersökningar konstrueras så att de visar det man vill ha visat. Jag påstår inte att det skulle vara fallet med Ennovas undersökning men lite mer om bakgrunden skulle gagna trovärdigheten. Det är onekligen drastiska siffror som redovisas och redan om siffran sänks från 40% till hälften 20% är det allarmerande. Speciellt med tanken på det fokus som idag finns i samhället på innovationer och behov av att utveckla vårt näringsliv mer kreativt till gagn för tillväxten. Som bekant är arbetglädje och trivsel på jobbet avgörande förutsättningar för att de anställda skall kunna bli och vara kreativia och skapa innovationer. Vad borde man och vad kan man göra?
I en artikel av Helena Thorén i Ingenjörsamfundets tidning kommenterar Töive Kivikas vad företagen skulle kunna göra under lågkonjunkturen för att stärka sin konkurrenskraft .
Lågkonjunkturer då orderböckerna inte är fulla är bra tillfällen att utveckla produktportföljen. Då kan företag satsa på innovationsverksamheten och få ett försprång gentemot konkurrenterna när vindarna vänder. Varför gör så få det?
Länk till artikeln: http://www.ingenjorsamfundet.se/medlem/Medlemsdialog/I-Love-Tech1/Satsa-pa-innovationer-i-lagkonjunkturer/
I en tankeväckande ledare av Maria Ludvigsson i SvD den 1 juli 2011 kunde man avseende tillväxt läsa att:
Sedan 50-talet har inte ett enda nytt jobb netto skapats i privat sektor i Sverige. Inte ett enda. Än mindre har vi sett nya varianter av Ikea, Ericsson, Tetra Pak, AGA eller andra innovativa företag som vuxit och gett jobb till tusentals människor och välstånd för ännu fler. Och ja, detta vet alla. Men nej, mycket lite görs för att de facto ändra den politik som sätter gränserna för växande företag och entreprenörers ambitioner att ’’göra det stort’’.
Såväl forskare som allehanda organisationer sysslar på heltid med att kartlägga entreprenörskap för att utröna den magiska formeln för dessa hett efterfrågade företag. Det mesta finansieras av staten. Tillväxtverket, entreprenörskapsakademier, entreprenörskap i skolan, bidrag till kvinnliga entreprenörer, Inlandsinnovation, Tillväxtanalys med flera. Frågan som infinner sig är om vi har fler experter på entreprenörskap än vi har entreprenörer.
Fenomenet påminner om den evige bantarens imponerande kunskap om allehanda dieter och parallella oförmåga att gå ner i vikt. Man vet precis vad som krävs, men klarar inte att göra det.
I går presenterade Entreprenörskapsforum den internationella studien Global Entrepreneurship Monitor (GEM). Av den lär vi att drygt 60 procent av svenskarna upplever att det finns goda möjligheter att starta företag. Drygt 40 procent tror sig dessutom ha goda förutsättningar att lyckas och över 70 procent menar att framgångsrikt entreprenörskap ger hög status. Självförtroendet hos de presumtiva företagarna liksom attityderna till desamma verkar alltså goda. Ändå är det bara ungefär två procent som just nu är i färd med att starta företag.
GEM mäter och jämför också faktisk entreprenöriell aktivitet i 59 länder. Sverige ligger på plats 47. Trots att vi i Sverige, enligt samma undersökning, i hög utsträckning gillar tanken på att starta företag händer det inte.
Kvarstår således politiska förslag för att frigöra såväl de goda intentionerna hos makten som de goda ambitionerna hos tänkbara företagsledare. Uppenbarligen har de attitydförändrande insatserna gjort sitt och nu återstår att förverkliga det som föreslagits i ett otal råd och utredningar. Det handlar om sänkta företagsskatter, som kapitalskatt och egenavgifter, om regelminskning och om laglig rätt att gå med vinst.
Dagens bebatt är till mycket stor del inriktad mot att skapa tillväxt och ökad sysselsättning genom nyföretagnade med innovationer som plattform. Det är både rätt och bra men jag tycker att man inte får glömma möjligheten till fler jobb genom tillväxt också i den befintliga intustrin. Tillväxten i indutrin har skett genom produkivitetsökning och out-soucring vilket lett till att ökning av jobben uteblivit. Det är därför viktigt att titta närmare på hur fler jobb kan skapas även i den befintliga industrin och vad och var är hindren och problemen.
Intressanta länkar: http://www.ekonomifakta.se/sv/Artiklar/2010/Maj/Ingen-tillvaxt-av-privata-jobb-sedan-1950/
och
http://ekonomistas.se/2010/05/25/skapas-nya-jobb-i-sverige-2/
I DI Dimension den 15 dec 2011 säger Jacob Wallenberg Investor i en intressant artikel med rubriken Dags för chefen att släppa kontrollen att:
Det är tveklöst så att den värld vi lever i måste en vd i dag ha förmågan att kommunicera.
I samma artikel framhåller Johan Molin koncernchef för Assa Abloy:
Vi människor vill känna oss delaktiga. De flesta vill veta hur de bidrar till helheten. Folk vill vara stolta över sitt företag. Det gäller att komma på hur du kan få människor att använda sin kreativitet på jobbet och inte bara på fritiden. Om du inte känner delaktighet skruvar du ned din hjärnaktivitet. Då blir arbetet en transportsträck tills du kan gå hem igen.
På samma tema kan man i artikeln Rustar för kris i DI Dimension den 13 oktober 2011 läsa att på frågan om vi har blivit för fega svarar Marcus Wallenberg SEB:
Ibland kan man faktiskt fråga sig det. Vi har blivit för fega för att tänka nytt i Sverige.
Jag tror att vi med citaten ovan berör en av de viktigaste orsakerna till problematiken med arbetstillfällen och tillväxten i Sverige. I ledaren i SvD den 1 juli 2011 hävdas det att:
Sedan 50-talet har inte ett enda nytt jobb netto skapats i den privata sektorn i Sverige. Inte ett enda.
Industrins tillväxt har skett utomlands och den ökade sysselsättningen har skett i den offentliga sektorn. En utveckling som vi alla inser inte kan fortgå. För att få igång innovationer och nytänkande måste vi kunna skapa organisationer/kulturer där medarbetarnas kreativitet kan komma till sin rätt. Därför måste man släppa på hämmande kontroll. Eller egentligen våga släppa på kreativitetshindrande kontroll.
Det gäller således att våga och för att våga måste det finnas ömsesidigt förtroende mellan chef och medarbetare. Och det är chefens uppgift att förtroende uppstår. Då pratar vi inte längre om chefskap där de senaste ledarmodellerna praktiseras utan om ledarskap, mänskligt ledarskap. Och vad jag har sett och upplevt utövas det av en ledare som förstår sitt uppdrag har ett genuint prestigelöst självförtroende och känner sig trygg i sin ledarroll.
Länk till boken Det du vill men inte vågar.