se Ingenjörssamfundets hemsida
Ryggmärgsreflexen bland svenska företag i lågkonjunkturer är att jaga kostnader, däribland personalkostnader. Frågan är om det är bra eller om andra reflexer vore bättre. Skulle man kunna behålla personal och använda deras kreativitet för att vässa produkt- och tjänsteutbudet?
Publicerad: 2011-03-29 22:44
Tõives bok ”Det du vill men inte vågar” är en ingående skildring av ledarskap i praktiken. Läsaren får följa med på en minst sagt imponerande resa, från nedläggningsbeslut av ett statligt bolag som aldrig gått med vinst till ett fungerande kommersiellt företag på anmärkningsvärt kort tid. Vi får följa med bakom kulisserna och vara med om både det ena och det andra.
Det är en bok om ledarskap. Bra ledarskap bygger på förtroende och respekt människor emellan. Lika enkelt i teorin, som det bevisligen är svårt i praktiken. Jag fick rikligt med vatten på min kvarn vad gäller ledarskap i Tõives resonemang om den fattiga chefen / rika ledaren.
En ögonöppnare för mig var bokens starka kritik mot dessa fattiga chefer, och vilken samhällskostnad dessa är. Jag kan inte annat än hålla med. Och tänker med förskräckelse på trenden att företag med mycket ung personal bygger upp hela sin företagskultur kring dåligt ledarskap som bränner ut människor. Det kommer att bli en reell samhällsfara om vi inte hinner vända skeppet i tid. Jag hoppas att fler får upp ögonen för frågan. En bra start kan vara att läsa ”Det du vill men inte vågar”.
// Jacob Funck 2011-03-01
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4328185
Det är dags att sluta slösa pengar på dyra chefsutbildningar. Chefer har endast en begränsad möjlighet att påverka arbetsklimatet.
Det hävdas i en ny doktorsavhandling från Lunds Universitet. Reporter är Jens Ericson/Ekot. 2011-02-03.\ Forskaren Johan Bertlett menar att chefer endast har en begränsad möjlighet att påverka arbetsklimatet.
– Den traditionella synen på chef- och ledarskapsutbildningar är någonting som cheferna får gå på och som exkluderar de anställda, säger Johan Berlett.
Studien visar att chefer utbildas och får bättre förutsättningar att klara sina jobb, men det innebär inte att chefsutbildningarna automatiskt leder till en bättre förståelse mellan chef och anställd.
– Det här vanliga perspektivet, att man tar alla mellanchefer som får åka tillsammans på en chefsutbildning är det vanliga sättet. Så utbildar man bara chefssidan i att interagera och samarbeta men man utbildar inte den andra, säger Johan Bertlett.
Han har bland 200 anställda på flygplatsen Arlanda tittat på olika faktorer som påverkar arbetsklimatet på arbetsplatsen.
Dels handlar det om medarbetarnas beteende, hur cheferna beter sig och hur samspelet mellan chef och anställda fungerar och det var en faktor som stack ut som den enskilt viktigaste.
– Den viktigaste parametern för ett gott arbetsklimat var att där fanns samstämmighet mellan cheferna och de anställda, säger Johan Bertlett.
Enkelt uttryckt kan man säga att med samsyn menas att både anställd och chef är väl medvetna om varandras kunskaper och erfarenheter och om hur arbetsuppgifterna ska utföras.
Just hur samverkan och samsyn fungerar mellan chefer och anställda har inte studerats så mycket, men Johan Bertlett hoppas nu att man kan gå vidare och studera hur samverkan på arbetsplatsen påverkar till exempel produktivitet, lönsamhet och sjukfrånvaro.
– Kan man då peka på att det finns tydliga fördelar för ett företag att fokusera eller satsa mer på det här perspektivet så är min förhoppning att det kan gå från forskning till att man de facto utbildar och utvecklar sin personal och sina chefer utifrån det här perspektivet i stället. Med förhoppning att det då ska gagna både arbetsklimatet och företaget rent ekonomiskt, säger Johan Bertlett.
Kommentar:
Jag håller med om att chefsutbildningar med alla de senaste modellerna inte alltid leder till att chefer bli bättre på att leda personalen d.v.s. sina medarbetare och utveckla organisationen. Däremot kan jag inte hålla med forskaren om att chefen inte kan påverka arbetsklimatet. Det är ju det som är chefens viktigaste uppgift och nyckeln till framgång i chefsupp-draget. Här slår han verkligen in öppna dörrar. Har man efter en chefskurs inte förstått sin roll som ledare för sina medarbetare är det enligt min uppfattning fel på kursdeltagaren, kursen eller kursupp-handlingen. Att basera så kategoriska och generella uttalanden om ledarskap och chefsutbildningar som forskaren gör med referens till endast 200 medarbetare i ett enda företag tycker jag är lite vårdslöst. Snarare borde han ha ställt sig frågan varför cheferna just i detta företag inte tycks kunna påverka arbetsklimatet eller företagskulturen. Det är alltid någon eller något som präglar kulturen, inget företag är kultur-löst. Samtidigt håller jag med honom om att forskarna borde ägna sig mer åt ledarskap vad avser ledning av människor än vad fallet tycks vara idag. Den intresserad ber jag att få hänvisa till min bok ”Det du vill men inte vågar” där jag redovisar vad jag tycker och skriver om ledarskap och företagsklimat baserad på praktiska egna erfarenheter som ledare.
Töive Kivikas