Artikel hämtad från  Chef.se 2009-12-11: http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/stressprat-med-chefen-ger-inte-resultat/196634.html  

Chefen har som ansvar att fånga upp signaler på stress och ohälsa. Men när medarbetare försöker prata om balans i livet kan det få motsatt verkan.

En vanlig fråga från chefen under medarbetarsamtalet är »Känner du dig stressad?« eller »Beskriv din livssituation, har du balans mellan arbete och fritid?« Tanken är att chefen på ett tidigt stadium ska upptäcka om någon i personalen har för tung arbetsbörda eller har svårt att få ihop livspusslet.

Men resultatet från en studie vid Karlstads universitet visar att det inte är riskfritt för medarbetaren att berätta för chefen om man känner sig stressad, skriver sajten ingenjoren.se.
 

Onekligen en intressant artikel som tar upp och behandlar ett allvarligt probem som tyvärr förekommer i många organisationer och på alltför många arbetsplatser. Synd bara att artikeln slutar utan närmare analys av vad eller vem det är som är det egentliga problemet. Förstår man varför problemen uppstår kan man också vidtaga åtgärder och rätta till det som inte fungerar.  

Jag tycker att vi här ser ett exempel på vad dåligt ledarskap kan innebära och vilken företagskulur det kan leda till.  Artikeln behandlar det fattiga chefskapet till skillnad från det rika ledarskapet.

Den fattige chefen känner med sig att han eller hon inte riktigt klarar av sitt jobb, blir stressad har dåligt självförtroende och mår dåligt. Är njugg med att berömma och stötta sina medarbetare, de får inte växa och bli alltför duktiga och hota honom. Den här chefen har magra kompetens- och mänskligt välbefinnandekonto och har därför inte mycket att bjuda på varken professionellt eller som medmänniska. Det är en fattig chef som ibland t.o.m. kan tillgripa hot för att få igenom sin vilja.

Den rike ledaren däremot känner att han eller hon klarar av sin uppgift, känner sig harmonisk och har ett genuint gott och stabilt självförtroende, är trygg både i sin ledarroll och som medmänniska.  Till skillnad från den fattige chefen har den rike ledaren ett fett ”mänskligt ”konto som han kan bjuda på i sitt umgänge med sin medarbetare. Här får medarbetarna såväl beröm som stöd, känner sig motiverade och växer med uppgifterna.

Det är lätt att se hur ett utvecklings- eller medarbetarsamtal kan gestalta sig om den leds av en rik ledare eller en fattig chef.  Den fattige chefen samordnar medarbetarsamtalet med lönediskussionen för att undertrycka kritik. Kritik även om den skulle vara konstruktiv tycker chefen är obehaglig och något som han inte kan hantera. Med den rike ledaren tas frågor, även de kritiska upp då de uppstår, löses i bästa samförstånd och är en del i både verksamhetens och medarbetarnas utveckling. Lönediskussionen behandlas separat då det är dags.

Om medarbetarsamtal och lönediskussion tas upp samtidigt förlorar båda sina syftena. Det blir varken ett medarbetarsamtal eller lönediskussion värt namnet. En angelägen uppgift för personalchefer borde vara att se till att medarbetarsamtal och lönediskussioner genomförs som två separata aktiviteter. Om så inte sker kan det vara en signal på något man måste titta närmare på.

Läs närmare om Rik ledare och fattig chef

Kommentera