Gärna bonus men först ett personligt risktagande
Artikel från Dagens Industri 2008-04-02:
http://di.se/Avdelningar/DI/default.aspx?archive=yes&paperdate=2008\04\02&paperpagenr=4
Gärna bonus men först personligt risktagande
Högrisklånekrisen är ett symptom på ett större problem, där ansvaret sällan utkrävs av de giriga och kortsiktiga aktörer som skapat det. Politikerna måste skapa ett regelverk där långsiktigt mervärdeskapande prioriteras.
Bonusar måste kopplas direkt till en mätbar individuell prestation samt till personlig risk, skriver Tõive Kivikas, ledamot av IVA.
Kreditförluster från högrisklån, så kallade subprimelån, tros nu överstiga 7 200 miljarder kronor. Följderna på världs-ekonomin är betydligt större. Den amerikanska krisen är inte problemet utan ett symptom på underliggande och större problem – kortsiktighet, girighet och ansvarslöshet.
I dag är det subprime, för åtta år sedan it och för 17 år sen fastigheter, i morgon energi eller råvaror. När spekulations-
bubblor spricker är det sällan aktörerna som skapat dem som får stå för följderna, utan hushållen och företagen. När ett företag gör dåliga affärer får det problem med banken, som drar in krediter och kan begära det i konkurs. En bank eller ett fi- nansinstitut som gör en felinvestering får i stället billiga krediter av centralbanken eller till och med skattepengar om felsatsningen är riktigt stor. Incitamenten att vara återhållsam i sitt risktagande är förhållandevis låga inom bank- och finanssektorn. Långsiktigt värdeskapande i företagen har blivit ointressant för finansmarknadens aktörer eftersom det inte belönas – bättre är då att hitta kortsiktiga trender och bubblor som förhoppningsvis går att kliva av i tidFinansvärlden är en del av samhället. Politik har blivit ett yrke för folk med maktambitioner. Politiker rider på tillfälliga kortsiktiga opinioner. Samhället präglas av attityden att få ut så mycket som möjligt så snabbt som möjligt och helst utan ansträngning eller personligt ansvar. Kortsiktiga individuella och materiella behov sätts främst. Att ansvarslöst överkonsu-mera, överutnyttja resurser och låna av kommande genera-tioner har blivit ett allmänt accepterat synsätt. Att girighet förekommer måste vi acceptera vare sig vi vill eller inte. Däremot måste det finnas regelverk, som hindrar att andra skadas.
Våra politiker måste skapa ett ordentligt regelverk, där långsiktigt mervärdesskapande prioriteras .Tandlösa tillsyns-myndigheter ges nödvändiga befogenheter och blir proaktiva. Bankernas och finansinstitutens ägare och ledningar får ta konsekvenserna fullt ut som för vanliga företag vid dåliga affärer. De ska inte som nu räkna med att staten går in som hjälpgumma, en bank som får problem kan ju staten ta över som temporär ägare, garantera att rörelsen drivs vidare och därmed undvika störningar i det globala betalningssystemet.
Beslutsfattare på alla nivåer i banker måste bli ansvariga och personligt exponerade för konsekvenserna av sina beslut. Andras pengar är man inte så rädd om som egna, speciellt om man inte behöver ta ansvar. Om däremot kapitalförvaltare eller investerare måste ställa upp med viss personlig säkerhet för sina beslut är jag övertygad om att de, som då kommer att vara kvar i branschen, är mer kompetenta, tänker på konsekvenserna av sina beslut och blir seriösa och försiktigare.
Det är således inte bonusar, som ibland görs gällande, som är orsaken till finanskrisen utan ansvarslösheten. Bonus har en given plats, dock måste den vara direkt kopplad till den indiv-iduella prestationen, vara entydigt mätbar och med jämförbar risk vid förlust. Dessutom måste utvärderingsperioden vara längre än vad som är vanligt i dag. En på så sätt konstruerad bonus behöver inte heller ha något tak. Varför bonus bara till höga chefer? Alla vilkas prestationer kan mätas borde få bonus.
”Våra politiker måste skapa ett ordentligt regelverk”
Tõive Kivikas ledamot, Ingenjörsvetenskapsakademien, Iva, docent, Lunds universitet, fd professor, universitetet i Tartu
© di.se