Jag såg en intressant artikel i The Economist av Ken Starkey, professor i management och organisation vid universitetet i Nottingham.

Titeln är: “Ny ledarfilosofi”. Artikeln börjar med att fråga vilka är de tre svåraste orden för en företagsledare att säga? Antagligen ”Jag vet inte”. I artikeln framhålls vidare att företagsledare utbildas i och uppmanas att de skall visa förtroende och framstå och uppfattas som kompetenta och allvetande. Detta har emellertid enligt artikeln endast två konsekvenser. De kan bluffa och låtsas vara kompetenta och allvetande då de vet att om de visar osäkerhet är det en karriärkiller. Eller så tror de att de är kompetenta och vet bättre än alla andra.  I den ledarfilosofi som idag är etablerad enligt artikeln är ledarna understödda av ”elit” ekonomer övertygade om att endast de vet hur värden fungerar. I artikeln görs en intressant referens till Nitin Nohria, Harvard Business Schools nya rektor som hävdar att vi står inför ett vägskäl och att vi behöver ledare med moralisk ödmjukhet dvs humant ledarskap.

Jag tycker att artikeln är intressant inte minst därför att den efterlyser det ledarskap vi i praktisk handling för 23 år sedan hade i Studsvik då den lyckade turn-around genomfördes, ett mänskligt ledarskap där alla skulle vara med och vars rättesnöre just var ödmjukhet och moral. Om jag får återknyta till de tre svåra orden i artikeln inledning berättar jag i min bok ”Det du vill men inte vågar” på sidan 94 att på frågor från medarbetare som jag inte kunde svara på blev svaret just ”Jag vet inte”. Det var inget märkvärdigt, det kom spontant och var helt naturligt.

Jag har lite problem med artikelns rubrik. Att det skall vara något nytt då man tillämpar mänskligt eller humant ledarskap. Det är ju det som definitionsmässigt är det naturliga sättet för oss människor att umgås och även då vi verkar som ledare.

Tõive K

Kommentera