Svenska chefer lider av beslutsångest.
Artikeln är hämtad från SvD 2009-08-22: http://www.svd.se/naringsliv/jobbet/artikel_3390711.svd
Svenska chefer lider av beslutsångest.
Bara knappt 40 procent av de svenska cheferna anser att de har tillräckligt bra underlag för att fatta strategiska beslut. Och genom förandet av besluten sker inte effektivt, visar 2009 års Strategibarometer.Eniros personaldirektör Charlotta Wikströms tips för att fatta rätt beslut och genomföra dem är att ha bra mellanchefer och våga byta ut personal. ”Mellancheferna är kittet i en organi-sation – de håller ihop verksamheten”, säger hon.
Onekligen ett intressant inlägg. Att ha bra chefer och då inte bara på mellannivå är viktigt, men som vi vet är det tyvärr inte alltid så. Hennes recept på att komma tillrätta med personal och då även mellan-chefer som inte presterar är att byta ut dem. Det som då är viktigt är att man är säker på att man vet vad och vem som är det egentliga problemet så att man inte bara ägnar sig åt det som synes vara problemet. Hur går man sedan tillväga vid själva nyrekryteringen? Gör man som tidigare och antagligen så som man alltid gjort är risken stor att man snart hamnar i samma situation med en ny lågpresterande chef eller medarbetare som
kommer att behöva byta ut. Det är viktigt att man analyserar och tar lärdom av sina misstag. Varför blev det inte bra tidiagare, vad gjorde vi för fel och vad har vi lärt för att det skall bli rätt nu den här gången?
Att mer än 60 % av svenska chefer lider av beslutsånget och anser att de inte har tillräckligt underlag för att fatta strategiska beslut är verkligen oroväckande. Det måste innebära att många viktiga beslut riskerar att bli både felaktiga och felaktigt genomförda. Om en chef har beslutsångest och försöker skylla ifrån sig på bristande underlag har chefen antingen inte förstått sin uppgift eller försöker han eller hon dölja sin oförmåga att klara av sitt jobb, en otillräcklighet han eller hon känner på sig och är
mycket medveten om. Har man accepterat ett chefsuppdrag har man
också accepterat att leda verksamheten man är chef över samt fatta de beslut som kan bli nödvändiga för att kunna leda verksamheten. Det är då chefens uppgift att skaffa fram och förse sig med nödvändig underlag av vad slag det vara må för att leda verksamheten.
De allra flesta beslut i varje fall i näringslivet vilket är det vi här talar om måste tas under risk eftersom man har konkurrenter. Att kunna identi-fiera, bedöma, kvantifiera och hantera risk är en av ledarens viktiga förmågor. Den ledare som bättre än andra kan bedöma och hantera risker kan gå in i affärer som andra på grund av mindre förmåga att bedöma inte kan eller vågar göra har därmed en uppenbar konkurrensfördel. Att inte kunna hantera risker leder som bekant ofta till dålig lönsamhet vilket t ex den aktuella bankrisen tydligt visar.
Om man inför en beslutssituation tycker att beslutsunderlaget är för bristfälligt och man inte själv kan komplettera materialet så att man vågar ta ett beslut har man som jag ser det två alternativ. Antingen vågar man på grund av egen osäkerhet inte ta upp problemantiken med sin överordnad, tar beslutet eftersom man måste och känner på sig att man inte riktigt klarar av jobbet och mår dåligt eller så tar man upp problematiken med sin chef. Man redovisar då öppet och ärligt hur landet ligger till, vilket kompletterande underlag som ytterligare skulle behövas för ett bättre beslut än det som man kommit fram till under rådande omständigheter. Tillsammans med den överordnade chefen kommer man fram till om bättre underlag är nödvändigt eller det får bli som det är. Ett beslut i bästa samförstånd utan någon beslutsångest. Det förutsätter naturligtvis att den överordnade chefen inte har beslutångest i annat fall får även det problemet om möjligt hanteras.
Det är onekligen bekymmersamt att hela 40% av cheferna inte riktigt klarar av sitt jobb. Vad gör man då åt detta? Kanske något i stil med vad jag föreslår i boken ”Det du vill men inte vågar. Läsebok för anställd och chef”. Se även i kolumnen till höger länken till Rik ledare och fattig chef.