Psykologiprofessor Dacher Keltner lanserade begreppet maktparadoxen – som Chef tidigare skrivit om. Där kom han fram till att vassa armbågar och hänsynslöshet inte lönar sig för att nå makt är positioner. I stället skriver han i boken ”The power paradox” att det snarare är positiva beteenden hos människor som ger inflytande genom att man skapat sig lojala sociala nätverk. Det här får Keltner, professor vid University of California i Berkeley, stöd av genom att studera det senaste decenniets ledarskapsforskning.
Dessutom menar Dacher Keltner i sin bok att människor med makt agerar som de fått hjärnskador.
Nu bekräftas det här ytterligare i neurologiska studier. Det är Neurologen Sukhvinder Obhi vid McMaster University i Ontario som har med hjälp av en hjärnskanner sett att makt skadar en specifik neurologisk process som är viktig för empati, alltså vår förmåga att läsa vad andra människor tänker.
Du kan minska de skadliga effekterna av stress hos dina medarbetare genom att ge dem större inflytande och kontroll över sin egen situation. Det kan till och med vara frågan om liv och död.
En studie från Indiana University Kelly School of Business visar att de som arbetat i en stressande arbetsmiljö utan möjlighet att själva påverka sin situation har 15,4 procent högre sannolikhet att dö i förtid. Medan de som i sin karriär haft mycket kontroll och inflytande, men samtidigt höga krav på sig, hade 34 procents lägre sannolikhet att dö i förtid.
]]>Chefer är oftast den främsta anledningen till att du antingen älskar eller hatar ditt jobb. Men vad är det egentligen som skiljer en bra chef från en dålig? VA.se har samlat egenskaper som förekommer ofta när supercheferna ska beskrivas:
Bra lyssnare. En bra chef använder en stor del av sin tid till att lyssna på sina medarbetare, samla in förslag på lösningar och uppmuntra initiativ istället för att bara prata själv och lägga fram sina egna lösningar. Öppna dörrar och delaktighet uppmuntrar.
Förutsägbar. Vem kan känna sig nöjd om chefen säger en sak ena dagen och en annan sak nästa? Det är svårt att känna sig motiverad om målen ändras stup i kvarten och du aldrig vet vad som förväntas av dig. Så en bra chef är konsekvent i sitt handlande, sina visioner, sin feedback och sin öppenhet. Om förändring är nödvändig, gör en bra chef den snabbt och öppet.
Att kunna se individerna, inte gruppen. En bra chef har god kännedom om sina anställda och vad de gör bäst, diskuterar med dem vilka delar av jobbet de tycker är roligast och vilka delar som kan utvecklas. Under stress är det lätt att glömma att en grupp består av en rad unika individer som alla har olika intressen, kapacitet, mål och sätt att lära sig saker. En bra chef vet vad varje individ går igång på och gör en egen investering för att de ska nå sina mål.
Visionsförmedlare. Många företag trycker idag hårt på mening och syfte med dess existens för att hitta engagerade medarbetare och de flesta väljer jobb där de tillåts göra skillnad. En bra chef kan konsten att förmedla denna mening till sitt team. När nya policys behöver implementeras ser en bra chef till att det finns full förståelse för innebörden, även hos de som inte gillar den.
Bra på feedback. Så självklart men ändå så svårt. En undersökning genomförd av Society for Human Resources Management 2013 visade att endast 2 procent av amerikanska chefer ger kontinuerlig feedback till sina medarbetare. Här finns en verklig chans att glänsa.
Föredöme. En bra chef leder inte genom att prata utan genom att agera och har tänkt igenom vilka spår hen vill lämna efter sig. Det skapar en kultur där de anställda försöker efterlikna chefen och bygger förtroende och respekt.
VA 201-09-09
]]>”Vare sig vi vill det eller ej så är det dessa människor som styr vårt samhälle. Barnen som testas och hamnar i den främsta procenten tenderar att bli våra framstående vetenskapsmän och akademiker, våra Fortune 500-vd:ar, federala domare, senatorer och miljardärer”, säger Jonathan Wai, som är psykolog vid Duke University Talent Identification program.
Studien av begåvade barn har pågått i 45 år och insikterna har resulterat i fler än 400 rapporter och en rad böcker. Totalt har 5000 deltagare ingått.
Det kanske mest slående resultatet är att slutsatserna går emot synen på att du kan bli expert bara du övar ordentligt. Forskarna har snarare identifierat kognitiva förmågor som den enskilt största faktorn bakom barns framgångar senare i livet.
Det hjälper inte med socioekonomisk status, utan intelligenta barn från fattiga familjer har möjlighet att göra klassiska rags-to-riches-resor. Det kan visserligen vara ett positivt budskap för barn som växer upp under tuffa förhållanden, men nedslående för barn som föds utan särskilt starka kognitiva förmågor.
Den omfattande studien visar att en förmåga stack ut bland andra – den spatiala. Enkelt förklarat handlar den om att man på mental väg är duktig på att förstå och analysera 2D-, 3D- och 4D-figurer.
Studien visade bland annat att deltagarna med flest antal patent och godkända publikationer också hade högre poäng på de spatiala testerna.
”Jag tror att det kan vara den största kända outnyttjade källan av mänsklig potential. Men trots det tittar inga antagningschefer jag känner till på detta…”, säger David Lubinski.
Men det är inte hugget i sten att dessa särskilt begåvade barn blir framgångsrika i livet. Forskare har kommit fram till att sådana barn kan hämmas i sin utveckling om de växer upp i samhällen som fokuserar mer på barn som får kämpa i skolan än de som hela tiden behöver nya utmaningar.
Studien har också kommit fram till det är en fördel om man låter begåvade barn accelerera genom utbildningssystemet genom att hoppa över årskurser – under förutsättning att de själva vill.
Kontrollgrupper som fick hoppa över en årskurs jämfört med kontrollgrupper med lika smarta barn som inte gjorde det hade 60 procent fler patent och dubbelt så hög sannolikhet att bli filosofie doktor.
”De här barnen behöver ingen innovation eller någon nymodighet, utan bara tidigare access till sådant äldre barn redan har tillgång till”, säger psykologen David Lubinski vid Vanderbilt University – som är med och leder studien.
Separata studier visar samtidigt att det finns en fara i att lägga stor vikt vid att identifiera intelligenta barn tidigt. Risken är då att man missar andra begåvade barn. En ytterligare risk är att en klassificiering av barn som ”begåvade” kan underminera deras motivation att lära sig, enligt Sciencealert.
]]>